Nu var jag inte det minsta rolig. Sjuttonockså-känslan dröjer sig ändå kvar. När jag kom hem efter min enträgna julklappsjakt genom stan hade jag kunnat krama ur mina kläder och fylla ett helt badkar med lagrat ihållande hällregn. Inte med julstämning.
Det hänger samman med att man så lätt blir oväntat mycket fattigare av att promenera längs stadens gator än vad man blivit om människor sluppit sitta där på marken i ösregnet med sina pappersmuggar och sina trasiga tänder. I detta upplysta land.
De som säger att tiggare borde förbjudas (och jag känner några välgödda personer som brukar lufta denna åsikt) får gärna fundera på om det inte vore enormt mycket bättre att förbjuda fattigdom. Eller varför inte giriga politiker?
Om en medmänniska måste sitta hela dagarna i kyla och förakt för att få ihop till brödfödan så är detta ett symtom på – inte en orsak till- att något är fruktansvärt fel.
Medan man själv sitter här i stugvärmen med obekymrad tillgång till allt man behöver.
Än så länge.