Det var med vemod

…jag skildes från vår kära V40 idag. Den fräste på så fint och mopsigt hela vägen till skroten, där jag fick några tusenlappar för den. Tänk att jag – med svågerns utryckningar i extra svettiga lägen – faktiskt lyckades plocka isär den, montera nya delar och sedan skruva ihop den igen … och dessutom få den att rulla. Mitt första bilmekarprojekt någonsin, och den bil som jag tyckt absolut bäst om att köra. Någonsin!

Hade teoretiskt kunnat köra med den ytterligare en månad, men sedan skulle den ändå ha fått slira till de sälla racermarkerna eftersom ingen besiktningsman med två ögon i huvudet skulle ha släppt igenom den på grund av all rost och en evigt tindrande krockkuddelampa.

Farväl vackra Volvo, farväl.