… röstade jag på Italiens bidrag. Fem gånger. Ändå vann det inte. Obegripligt.
Bästa framförandet. Bästa musiken. Bästa texten. (Men det sistnämnda tycker jag kanske bara för att den är som hämtad ur ens eget liv – minus kobratatueringen på ryggen och plus pappalögner på danska istället för på arabiska.)