Det torde vara förkylningen – och de långa nätterna av blodframkallande hostningar – som skapar blängblåsta bilder i minnesbanken när hjärnan emellanåt lyckas stänga av och ”sova” några minuter.
Vaknade till exempel upp i morse med den förlamande insikten att jag hade fått underkänt på min inlämningsuppgift i astronomi. Då har man inte många knivar i lådan, kan jag säga, eftersom uppgiften bara gick ut på att läsa innantill i tabeller och besvara några enkla kringfrågor.
Alltså upplät jag ett rosslande [flämt]. Vilket genast belönades med en hostattack som försökte slita ut både luftrör och öron genom svalget. Jag tror att det delvis lyckades…
Fördelen med detta bryska uppvaknande var att jag så småningom förstod att allt varit just en dröm, av den mariga (och kassa) sorten.
Eller?
Sover jag fortfarande…?
Svårt att avgöra. Eländes förkylning och eländes feber. Förstår inte vad denna typ av skräp ska tjäna till.