Uppfinningspotential

Har denna dag suttit med grannens maximalt gosiga katt i knäet i ett fjärdedels dygn. Det är så underligt att hon vill vara precis där man är … hela tiden.

Hon gör sitt bästa för att ”valla” även Emmett till soffan för maximal uppmärksamhet, men ibland blir det för varmt i ett människoknä, och då hoppar hon ned under bordet. Skulle man då passa på att resa sig för att göra något annat tar det max en minut innan hon börjar jama och undra vart man tog vägen.

Av den anledningen kan jag inte ha henne här så ofta, hur hopplöst förälskad jag än är i den lilla pälsbollen. Tiden räcker helt enkelt inte till.

Men ett är säkert. En spinnande grannkatt i knäet gör en extremt sömnig, något som en kronisk ”sömnproblemare” verkligen uppskattar. Det enda lilla problemet är att jag inte får sova mer än några mikrosekunder eftersom jag blir väckt så fort jag glider bort och slutar klia henne i nacken.

Så… tänk om man kunde uppfinna ett insomningsmedel som fungerade enligt samma principer som grannens katt, men utan det där ”men hallå, vad hände med kliandet?”-jamandet när man väl har tuppat av? Det skulle vara himmelskt.