I The Envoy From Mirror City, tredje delen i Janet Frames självbiografi, beskriver författaren hur det gick till när hon sakta men säkert – och ihärdigt – arbetade upp sitt författarskap även utanför Nya Zealand. Hon beskriver även förvirringen hon inledningsvis kände inför alla motstridiga direktiv och åsikter gällande hennes texter. Agenten tyckte att hon skulle ta bort ett kapitel, förläggaren ville att det skulle förlängas, recensenterna ansåg att det kunde ha varit kortare. Och så vidare.
Det går att finna styrka i det Janet Frame kom fram till:
”This confusing experience reminded me of what I already knew, and strengthened my resolution never to forget that a writer must stand on the rock of her self and her judgement or be swept away by the tide or sink in the quaking earth: there must be an inviolate place where the choices and decisions, however imperfect, are the writer’s own, where the decision must be as individual and solitary as birth or death.” (1984:138)