Vad som händer när man lagar mat

Mitt bland kastrullerna kan man få en melodi i huvudet. Då gäller det att springa in till datorn och knappa in en skiss i MuseScore. Efter uppäten mat och avklarad disk återvänder man till datorn och avslutar sitt musikstycke.

Tror man.

Efter alla takt-, harmonik- och instrumentbryderier visar sig det färdiga stycket inte alls låta som det man gick och trallade på över Mulligatawneykoket.

Huh. Figures…

Sägas ska också att Emmett lyssnade och kom med ett utmärkt förbättringstips ifråga om att ta idén med åttondelar som speglar sig i halvnoter ända in i mål. Tack, käraste Emmett!

Musikäventyret fortsätter

Senaste MuseScorekompositionen både blev och blev inte så som jag hade tänkt mig. Ack, hurusom frustrationen frestar fräta på förtjusningen i fobevakade fögonblick!

Men, men. Det viktiga att minnas är att det lilla barn man är i musikskaparår räknat enbart förtjänar uppmuntran. Det finns ett halvt paket chokladglass i frysen. Det är ditt. Varsågod.

 

 

Mystiskare och mystiskare

”En morgon när vi vaknar är hela världen vit…” Och jag struntar i att gå ut och trampa i snön. Hur är det ens möjligt?!

Svaret är att det är MuseScore som drar. Mer än nåt annat just nu. Till och med mer än science fiction-film. Hur konstigt är inte det?!

Det är så skimrande skojigt att på mycket kort tid, jämfört med tiden det tar att skriva en novell eller måla en tavla, kunna trolla fram ett helt musikstycke. Och utan MuseScore, och Emmett som tipsade mig om det, hade det aldrig gått eftersom jag aldrig direkt tränat på att skriva noter.

Trots att mina kunskaper i harmonilära och komposition är begränsade till det som jag sugit i mig parasitvägen från Emmett, och trots att jag vet att de flesta (especially among my peers) sällan gillar detsamma som jag gillar, så är jag mycket stolt över sena gårdagskvällens/nattens komposition. Det var mycket upplivande att se att ett fyrstämmigt stycke med instrumentering inte låg utom mitt räckhåll. Tack vare MuseScore. Och Emmett!

Som musik i mina öron

Emmett plockade  fram en violin han köpte för rätt många år sen och som legat bortglömd i ett skåp i väntan på tid och möjlighet att lära sig handskas med den. Till slut, efter att ha varit hos en mycket vänlig instrumentbyggare vid Linnéplatsen och skaffat nya strängar, är det nu mer eller mindre kö till violinen. Ingen av oss kan – ännu – traktera detta vackra instrument, men det hindrar oss inte från att försöka på tider då vi tror att grannarna inte är hemma, eller när de ändå fläskar på med sina hårdrocksrytmer.

Mors lilla Olle, det är ungefär där jag är just nu, och det kan jag säga, att det är en fin liten melodi som är bra mycket mer finurligt uppbyggd än vad man först tänker på. Hon visste vad hon gjorde, Alice Tegnér.

Det är mer än vad jag kan påstå om mig själv. Men jag är ändå ganska nöjd med mitt senaste stycke kallat Hoax Hill 2. (Hoax Hill 1 är en helt annan historia.)

 

”Har ni verkstatt här, eller?”

…som Emmetts tyska granne sporde honom en gång för länge sen när han var nyinflyttad i sin lägenhet och hade många saker som skulle hamras, spikas och borras upp på väggarna.

Själv har jag bara saker som ska hamras. Ner av pianotangenter.

Kan inte sluta höra melodier som jag vill ge form i MuseScore. Längtan till detta program är våldsamt energigivande, och jag är dessutom ganska stolt över resultaten, trots mina illgrönegröngölingsnybörjarrookiekomponerande kunskaper. Räknat i musikskaparår är jag faktiskt bara en vecka gammal. Då kan man inte begära att det ska låta Bach och Boulanger, Shostakovich och Strozzi, von Bingen och Beethoven om ens alster. Här kommer en Norparevals*.

*En del av mitt monsterprojekt.

Multimediaprojektet

Musikskapandet fortsätter. Jag borde verkligen brödfödejobba i första hand och musicera i andra, men jag vet inte hur jag ska få stopp på mig själv vid klinkandet. Det är ett stort problem…

Inte.

Har så kul att jag får lust att stampa runt en stund i takt till dagens komposition i MuseScore, ett litet stycke som är tänkt att ingå i mitt multimediaprojekt (enligt överenskommelse med Kulturkalasvänner ska det vara klart senast 13 mars) där huvudrollen spelas av monster som ingen nånsin hört talas om men som ändå alla känner till. I’m so clever it hurts. And modest, too.

Stycke för ”violin” och ”violoncell”

Skrattar som en tok över hur infernaliskt, vansinnigt, sinnessjukt, crazy jättekul det är att skapa musik med hjälp av MuseScore. Har i princip inte varit ute på två dagar. Hurra!

Inför senaste kompositionen gav jag mig bara den på att den skulle skrivas i B-moll. Bara för att inte fastna i C-skalans bekvämligheter. Märkte att det omedelbart infann sig en smått svårmodig stämning, och jag tror att det är själva tonarten som inbjuder till det.

I övrigt inser jag att det är dags att plugga harmonilära på allvar, och inte bara emellanåt dryfta ämnet vid matbordet med käraste kalaspuffen Emmett.

Notera: Vet ännu ej hur man bestämmer ljudvolymen vid uppladdning, så manuell nedskruvning fordras…