Den tolfte dagen

Tog en uppfriskande promenad i mörker och ösregn för att lyssna på julkonsert i Domkyrkan. Kör, trumpetare, pianist och baryton (tror jag) ingick. Det lät bra. Det hela blev dessutom en ännu bättre upplevelse i samma stund som kvinnan på platsen intill uppmuntrade mig att byta plats och därmed helt oförhappandes få både bättre utsikt och akustik.*

Sedan. Full av julens glädje lade jag en slant i kollekten, fann att regnet hade upphört, men blev ändå plaskig om tårna vid feltrampandet i en pöl på väg till NKs julskyltning. Rymdtema i år. Vet inte varför. Blev kissnödig och skyndade hem lagom till Aktuellt och fler rapporter om Brexit. Åt blåbärssoppa medan jag försökte intressera mig för stockholmarnas ökade droganvändning. Sen blev det väder.

Ding dong merrily on high…


*Trodde först att jag fått tinnitus, men det visade sig vara denna entusiastiska själ som småylade med i alla de kända julsångerna – när hon inte helt på egen hand gnolade på ”Hosianna Davids son”. Hennes man föreföll ta det hela med ro. Själv är jag lite mer kräsen i mina musikval.