Känner mig både mör och belåten efter helgens gårdsarbete, och pricken över i var att få köra fyrhjuling över stock och sten (för att tippa av lasten jag samlat på mig). Att få bullra omkring på ett starkt terrängfordon är så infernaliskt roligt att jag inte fattar att gårdsfolket inte är ute och kör varenda ledig sekund.
Men en sak som jag ändå fattar är hur lätt det är att en kurva eller lutning blir för tvär och att man sålunda välter. Nu hände aldrig detta, eftersom någon där ovan måste ha älskat fyrhjulingen och inte velat se den komma till skada. Det är jag tacksam för, eftersom jag på det viset åkte med liksom på ett bananskal. I dubbel bemärkelse.