Jag har döpt min migrän till Allan

Just nu har Allan gått ut en sväng, så då passar jag väl på att berätta vad som har fått honom att denna gång göra ett av sina tack och lov alltmer sällsynta besök:

Svärmor har köpt en bostadsrätt en bra bit ute på vischan, och hennes stora hus som därmed blivit sålt, ligger också ute på vischan. Fast åt andra hållet. Däremellan har en liten kärntrupp i släkten hållit på att flytta, röja, sortera, kånka och röja, sortera, kånka, flytta i varv på varv. Detta eftersom det är 6 decenniers ansamlade möbler och prylar och minnen som ska hanteras.

Och svärmor själv, som måste bestämma vad hon ska ha kvar och var allt ska stå, har inte kunnat engagera sig så som vi alla är vana vid. Hon har blivit krasslig, och garanterat även rätt så omtumlad av det som fortfarande ter sig som en övermäktig uppgift.

Under tiden far och flänger kärntruppen fram och tillbaka mellan stationerna, svettas och hivar och knäcker ryggarna, river upp händer, armar och en och annan panna på ruggade plankor och kvarglömda spikar. Detta har pågått i drygt tre veckor. Och det är inte över än.

Nu tror jag bestämt att jag hör Allan ta i dörren. Jäpp, här kommer han….