När allting tokrasade under måndagen kändes det först som att det där jag alltid varit införstådd med – att själva min tillblivelse var en plump i protokollet – också innebär att det aldrig bereddes någon plats för mig i rumtiden och att jag därför är förutbestämd att motsatsen till lyckas med alla mina drömmar och projekt.
Men sedan erinrade jag mig att man mycket ofta, om inte till och med alltid, själv kan välja sina reaktioner och tankekedjor. Därför beslutade jag mig (efter ett eget litet tokras) för att meddelst de slantar jag har kvar köpa fler aktier – på storrea – i de företag som jag verkligen tror på.
Historiskt sett har alla nedgångar och ”krascher” på börsen lett till att kurvorna snart klättrat uppåt, mer eller mindre (ibland mycket mer) för varje gång. Den som på 40-talet, till exempel, satte in sina pengar på sparbanken har till dags dato inte tjänat många hundralappar, medan den som sparade i (rätt sorts) aktier blivit ytterst förmögen. Den berömda ränta-på-ränta-effekten.