Sedan en knappt en vecka tillbaka har jag börjat lyssna på P1 medan jag är ute på mina skogliga springrundor, vilket innebär att jag får ta del av innehållet i Studio 1, Kulturnyheterna och annat världstillvänt som vill öka lyssnarnas samtidsförståelse och inblick i diverse ämnen. Jag har redan blivit smått beroende av denna stund på dagen, och hade det inte varit för springandet hade jag inte heller kommit mig för att som igår snubbla in på Meny med Tomas Tengby där Soki Choi pratade om forskningen om människans bakterieflora och knöt an till två koreanska ord som jag inte tidigare var bekant med: kimchi och kombucha. Och när jag kollade upp dem i efterhand så blev jag frestad att själv försöka göra denna dryck respektive rätt.
Lättare sagt än gjort. Jag fann ett recept på kimchi som inbegrep rättika. Så istället för att springa i skogen cyklade jag runt i halva stan inklusive en del förorter i jakt på just rättika. Några timmar senare: något slags succé. Hittade sönderdelade och inplastade tingestar istället för den sortens fina färska rotsak jag sett framför mig. Men ändå.
Sedan ska man inte glömma att det sammanlagt gått åt några timmar för att förbereda salladsskålen, samt finhacka, riva och krossa ingredienser som ingefära, vitlök, purjolök och ja … rättika, veva ihop dem och därefter omsorgsfullt fördela blandningen på varje salladsblad, tvinna ihop alltsammans och peta ner i glasburk med tättslutande lock. När jag äntligen var färdig med hele rasket såg det ut som om förskolan haft årsmöte i vårt kök.
Imorgon får vi veta hur det har gått, om fermenteringen lyckats och om resultatet smakar lika suveränt bra som den färdiga kimchi jag såg i affären när allt stök och bök redan var avklarat: Tistelvinds kryddiga kimchi.
Jag köpte den som referens.
Risken är att den kommer att bli mitt hushållspyssliga jags fall.