Vad får det lov att vara?

Bortsett från att det har hänt nåt aggressivt med bilismen under senare år, vilket man tydligt märker när man numera är ute och kör med den egna lilla Silverpilen (eller om det ska vara silverbilen) -provocerande upp-i-baken-tryckningar med noll bromsberedskap på mörkervägar med rådjursglimmande ögon i varenda dikesren, vrålande omkörningar på hastighetsbegränsade vägguppsvägar med knytnävarna på tutan, filbyten utan förvarning och prejningsförsök till höger och vänster – så är det skönt att i vinterkylan kunna sätta sig i en (tämligen) varm kupé istället för att parkera gumpen på en blåsig cykel för att ta sig till NetOnNet som ligger hyfsat långt bort ute på Hisingen varje gång man måste köpa nätaggregat, processorfläkt eller något annat viktigt. Sladdar brukar vara en favorit. Fråga herr Busbon. Men den här gången blev det … böcker. Och en isskrapa. Och böcker. Någonstans i närheten av förlängningssladdarna och ficklamporna. Så häpet att jag fortfarande knappt tror mina ögon när jag blickar ner på titlarna som ligger här på bordet.

Vet inte vilken jag ska börja med.
1. Summan. Fyrtio berättelser från livet efter detta av David Eagleman (översättning Niclas Hval). Det var baksidestexten som väckte mitt intresse: ”När du dör kommer du kanske att upptäcka att Gud är stor som en mikrob och fullständigt omedveten om din existens. I en annan version av livet efter detta återskapas du utifrån dina kontokortsutdrag och i en tredje tvingas du leva tillsammans med irriterande, alternativa versioner av dig själv som representerar allt det du kunde ha blivit.”
2. Vad gjorde du under kriget av Peter Kadhammar. Köpte boken eftersom Kadhammar är en av mina absoluta favoritkrönikörer. Rättvisemärkt hela han.
3. Skymningsögon av Dean Koontz (översättning Börje Crona). Köpte boken eftersom Koontz mycket sällan gör en besviken. Trots de knasiga världar som i regel målas upp så passar han alltid på att förmedla ett stillsamt hopp om mänskligheten. Det är vackert så.
4. De som viskade. Tystnad och terror i Stalins Sovjet av Orlando Figes (översättning Claes Göran Green). Köpte boken till herr Busbon som hört talas om den och ville läsa. Skulle inte bli förvånad om den ”råkade” hamna i min läsfåtölj så snart herr Busbon tagit sig igenom den. Tur att jag har annat att läsa i väntan på att han ska hinna konsumera de sjuhundrasextioåtta sidorna i myrkryptypsnitt.

NetOnNet, förresten. Förutom Roy Anderssons reklamfilmer om fallskärmsavtal och reklambyrån Forsman & Bodenfors ”snälla Åke” så är det här en höjdare: