Vem bryr sig?

Kanske är svaret ”mitt framtida jag”. I så fall kan jag berätta att det idag har varit den 13 april och dessutom annandag påsk. Delvis soligt samt mycket blåsigt och ohyggligt kallt.

Tog bilen till Kortedala sporthall och vandrade Bohusleden söderut förbi Dvärreds hällkista och Lindome bågskytteklubb med måltavlor mellan trädstammarna en bra bit längs spåret, något som hade känts präktigt nervöst om nu inte området varit helt tomt på Robin Hood-wannabees (som jag för övrigt själv kan tänka mig att bli såvida inte käck mössa och korviga tajts är ett krav).

Eftersom klockan redan var tidig kvällning och Bohusleden är en one-way ticket var jag tvungen att vända efter cirka en timme. På språngmarschen tillbaka till bilen passerade jag en stor hage med bedårande kor vars kalvar sprallade runt och stångades med varandra, det vill säga de som inte stod och glodde på mig med uppnosig misstänksamhet, fjärran från den hjärtinnerliga förtjusning med vilken jag glodde på dem.

Var så pass mycket ute på ”landet” att jag även såg en hel del fasaner som struttade runt i hagarna. Tror inte att jag någonsin sett dessa hönsfåglar i det vilda förut.

Solen hade hunnit ställa sig i bländläge när jag körde hemåt. Det är mycket med bilen som är skruttigt, men vi gillar den ändå. Mestadels. Sanningen är att bilen sjunger på sista versen, och jag tänker på den både vackra och söta bordercollien Fredrik som nyligen fick springa in genom himlarnas grindar och på de saligas ängder jaga så många bilar han bara vill utan att någon tycker att han är knäpp som inte kan se skillnad på en bil och ett får. Vila i frid, Fred, din lilla knasboll.