Jag älskar min ritplatta!

Its name is Intous Pro. Wacom Intous Pro.

Jag är så förtjust i den att jag nog roar mig mer med penslar och färger just nu än jag vad jag brödfödearbetar. [infoga en ingalunda skuldmedveten harkling]

Är så sabla kul att jag föll för frestelsen att klabba upp senaste riplattealstret på min förstasida och därmed flytta kära spökskrivarspöket till en skuggigare sidplats. Ett tag i alla fall. Färger! Jag älskar dem! Men jag tror att de styr fokus åt fel håll om de är på framsidan. Hmm, måste rådfråga Emmett, han brukar ha järnkoll på design och slikt.

Annars är jag i farten med en ny liten Disney-serie, som på originalspråk heter Lights Camera, Lexi. Den handlar om ett gäng filmskapare i åttaårsåldern som gör egna filmer i olika genrer och sedan visar upp resultatet för tittaren. Allt från science fiction till stumfilm och däremellan film noir och skräckisar. Rätt så trevligt.

Kubo and the Two Strings

Om man vill se en mäktigt animerad film är Kubo and the Two Strings ett hett tips (även om manuset inte riktigt håller ända in i mål). Som vanligt gör en trailer inte minsta rättvisa – den har till exempel inte med de skickliga och roliga origamianimationerna, däribland den lilla orange origamisamurajen som får liv och sällar sig till sökpatrullen. En film som jag snart måste se igen.

Zou

December är en hektisk månad. Jobbar just nu parallellt med 4 olika serier, däribland Zou som handlar om en zebrapojke och hans zebravänner i mötet med allehanda små problem. Inledningsvis skapar problemet en mild kris, men med lite hjälp från vänliga vuxna (ofta farfar), lyckas de lösa saken samtidigt som de har roligt och är mycket snälla mot varandra.

Upplägget är lite grann som Mats Mus, fast kanske för en ännu yngre publik? Hur som helst tycks jag själv aldrig bli för gammal för animerat.

Nytt uppdrag

Den nya serien heter Fangbone och handlar om en rätt så belevad barbar (åtminstone vad det tycks än så länge) som hamnat i vår tideräkning via en portal och som börjar samarbeta med en vagt udda nutidskille vid namn Bill i avsikt att rädda Jorden från diverse ting, bland annat en skurk vid namn Drool.

Ett trivsamt uppdrag, så japp, jag mår finfint (eländesförkylning med feber och glödande ögonglober till trots).

 

Hur gammal är jag egentligen?

Medan jag igår som bäst höll på med dubbningsöversättningen av ett Star vs. the Forces of Evil-avsnitt (Goblin Dogs) fick jag ett skrattanfall som helt stoppade upp arbetet.

Har inte hämtat mig än. Bara jag tänker på den lilla korkade koalan med sin yxa, uppblåsta livfarlighet och smygiga men kaxiga gasbildning bryter jag ihop på nytt. Snart svimmar jag väl av syrebrist.

 

Vemodigt avsked

Efter en hel säsong 2 tillsammans med favoriten Danger Mouse och hans knasiga gäng är nu den sista repliken dubbningsöversatt och ivägskickad, och för mig återstår inget annat än att stänga och låsa kontoret för idag och bege mig ut i den glansiga solens sken.

Det var ett tag sedan jag hade tid med det. Det var ävenledes ett tag sedan solen hade tid att skina. Eller så tar jag miste. Kanske är det bara jag som haft så fullt upp med animerade ordvitsar i ett adrenalin- och blodtryckshöjande tempo att dagarna, när jag äntligen fått chans att ta mig ut, på ett naturligt sätt varit över och solen på ett välförtjänt sätt gått till sängs med filt och vaggsång, napp och hela köret.