Efterverkningar

Jomenvisst! Sista avsnittet av Game of Thrones var som precis önskat en fin avslutning, lagom öppen för den som har svårt att ta farväl av detta fantasyuniversum och vill fortsätta drömma om de överlevandes vidare äventyr.

Och så var det där med att bli 3-2-1-vuxen nån gång: fick se min rättade astronomitenta idag, och trots att jag gick kursen enbart för mina helt egna framtidsplaners skull så kan inte min inre Pippi Präktig – som jag trodde var död och begraven för länge sen! – låta bli att reta sig på att läraren på två ställen bara kan ha läst halva svaret och därför ”rättade” texten på grundval av det. Hur barnslig får jag lov att vara egentligen?

Aah, spänningen stiger

Sista säsongen av Game of Thrones är fortfarande enormt mycket bättre än den förra. Vilken tur att man inte ledsnade fullständigt utan gav gänget en ny – och sista – chans. Och tjoho, inte en enda nakenscen på två hela episoder! Thankyouthankyouthankyou.

Det ser lite pyrt ut för Khaleesi just nu, men hon har ju visat förr att hon inte bryr sig om dåliga odds. Så hur månde detta sluta?

Å ena sidan undrar jag varför jag bryr mig, och å andra sidan undrar jag varför jag undrar. Det är ju bara att hänga med på äventyret. För bövelen.

Tronspelet

I motsats till de flesta recensenter tyckte jag att det inledande avsnittet på sista säsongen av Game of Thrones var mycket lovande. I alla fall var det mycket, mycket bättre än hela förra säsongen: Bortsett från en löjlig nakenscen så var episod 1, säsong 8 ett tämligen pampigt avsnitt med vackert foto.

I episod 2 lades allt krut på lugnet före stormen. Och en löjlig nakenscen.

I episod 3, ja, vad ska man gissa på då? Självaste stormen? Och en löjlig nakenscen.

GoT makes me think of fish

Consider this a spoiler alert:

Game of Thrones, season 7, is a sad, sad story. If I had been an Otto starring in A Fish Called Wanda I would say (shout): Disappointeeeeed!

All of the characters in this formerly exciting world of throney games suddenly act out of character. They stop doing anything important and personal. Instead, they spend most of their time sitting down or walking, walking, walking (e.g. on snow) whilst engaging in a dialogue predictable enough for the viewer to say the lines (almost verbatim) before the actors do.

Although Mr. Cohab and I weathered it out and stayed with them all until the very end, I could not care less who lived and who died. I even nodded off a few times. This was all to do with the lack of logic to the characters’ actions and the lack of wise, wicked and personal dialogue: the stuff that makes the characters’ personalities pop and make the viewers commit.

I feel bad for the actors. When shooting the scenes for season 7, it must have been blatantly clear to them that their GoT characters, all of a sudden, had been turned into cardboard clichés. Maybe I am just imagining it, but I think it sort of shows on the screen.

By the way, I am not the only one to feel cheated: https://www.svt.se/kultur/fragetecknen-i-game-of-thrones