Kära ritplatta

Är nästan rädd för att låta tangentbordet byta plats med ritplattan, för när jag väl börjat teckna vill jag inte sluta.

Hade en tämligen klar idé när jag väl tecknat den första figuren, han i rött höftskynke, och efter lite bråk med själva ritplattan och dess tokhoppande fram och tillbaka så blev bilden ungefär så som jag hade tänkt mig, med samtidighet i tid och djup och mystik. Om man nu ser det samma som jag gör…

Ut i naturen

Började av en händelse se på det norska naturprogrammet ”Ut i naturen” som visas på SVTPlay, och blev genast inspirerad att försöka lära mig teckna lodjur. Och med tanke på att jag använder ”fel” hand så är jag mäkta stolt över mina framsteg.

Funderade ett tag på att skicka ett egentillverkat Svärmorsdag-kort imorgon, söndag, men det skulle icke falla i god jord alldenstund svärmor är förskräckligt räddhågsen för Mus musculus och med stor sannolikhet skulle utbrista i falsettliknande läten, som mycket skulle plåga de människor som äro inkvarterade i anslutning till hennes bostad.

Och ja, jag är för stunden texteligen inspirerad av Kommendörkapten Carl Johan Hiertas dagboksanteckningar, med start 1827. De bjuder på upplyftande läsning! Det tror man kanske inte, men det är spännande att ta del av hur denna vänliga själ redan som 15-åring gav sig ut till sjöss och därefter målmedvetet förkovrade sig alltmedan han seglade jord och rike runt och antecknade sina intryck av de platser han besökte.