Ur Röster från en annan värld

Vi överlever döden

Vi lever i en värld där vi ofta ställer frågor om livet och funderar över vilka vi är. Vi har även blivit mer öppna inför saker som vi tidigare inte vågade prata om.
Förr fick barn i regel en örfil eller en utskällning om de till exempel vid middagsbordet sa till sina föräldrar att de kunde se att en död bror eller mormor var närvarande i rummet. Barn blev straffade för att de uttalade sig om något som uppfattades som ”onaturligt”.
Upplevelser av den andliga världen kvästes, i synnerhet när det gällde barn som ofta beskylldes för att vara dumma eller ha för livlig fantasi.
Men man ska inte glömma bort att det finns många människor och länder som är helt öppna för det andliga och som alltid har varit det. Det gäller till exempel indianerna i Nordamerika och länder som Indien, Tibet, Kina, Peru och Brasilien.
Jag talade nyligen med en dansk som hävdade att många människor i avlägsna delar av världen tror på andliga ting men att det inte gäller folk i Norden. De cirka tiotusen e-brev som jag har fått sedan oktober 2001 påstår dock något helt annat. I de allra flesta e-brev som jag får skriver människor att de, efter att ha läst min första bok ”Mit liv med ånderne”, är glada över att ha fått bekräftelse på att de inte var tokiga trots allt. De känner nämligen igen många av de upplevelser som jag beskriver ur mitt eget liv. Och då talar jag inte bara om unga människor utan även om äldre. Det är personer som under hela sitt liv hållit tyst om sina erfarenheter av den andliga världen, av rädsla för att bli betraktade som galna.
Många människor söker upp mig för att få privata sittningar. Det vill säga, de kommer till mig för att få kontakt med sina avlidna familjemedlemmar och vänner. Problemet är att många inte vet hur svårt det är att arbeta som medium. De tror att jag, i likhet med en trollkonstnär som kan dra fram kaniner ur hatten, kan skapa kontakt med den andliga världen på två röda sekunder. Så är det inte. Inte heller kan jag kalla hit de döda på beställning. De kommer bara om de själva vill.
Jag har ägnat större delen av mitt liv åt att sitta i cirklar som det kallas inom spiritismen, för att lära mig förstå livet här på jorden och livet efter döden, och för att lära mig att ställa de båda existensformerna i relation till varandra. Ibland har jag åsidosatt min familj för att få tid att studera och jag har även förlorat vänner på grund av mitt tidskrävande arbete. Men jag har fortfarande ett antal nära vänner som förstår min inställning till mitt arbete och som alltid kommer att finnas till hands. Varenda dag lär jag mig nya saker, för jag vet inte allt. Långt därifrån.

I London, där jag är bosatt, har jag ett nära samarbete med en del kristna präster. De kommer till mig därför att de upplever saker som de inte själva kan ge några tillfredsställande svar på. Det innebär att jag samtidigt lär mig en massa om Bibeln.
En av mina prästvänner sa till mig att även om hans egen religion naturligtvis har lärt honom att visa medkänsla, så har hans medkänsla nu blivit större. För han betraktar inte längre enskilda individer utifrån deras religion utan ser i stället varje människa som ande.
När han i dag talar med döende människor spelar det ingen roll för honom om de är hinduer, muslimer eller kristna. Sådant är inte längre viktigt för honom. Det som är viktigt är det paradis som finns på andra sidan livet. Ett paradis som tillhör oss alla.

Att vi överlever döden och blir ande igen har alltså ingenting med religion att göra. Vi överlever döden därför att vi är av ande, och i form av ande kommer vi till jorden för att lära oss saker, för att utvecklas och nå högre insikter. Vi föds på grund av att anden kommer till jorden och får en kropp. Det är anden som är det naturligaste, inte kroppen. För det är anden som du tar med dig när du dör. Vi är alla en kanal för Den Större Anden, eller Gud. Vi föds som människor därför att vi har fel och brister och därför att det finns sådant som vi ska lära oss. Och om vi inte har lärt oss tillräckligt genom vårt liv på jorden så föds vi på nytt. Jag tror på reinkarnation, men inte på det sätt som man gör i österländska sammanhang. Enligt min uppfattning kan det gå mycket lång tid mellan en människas olika inkarnationer. När vi inte har mer att lära som människor kommer vi inte längre att återvända till jorden.

Ur Röster från en annan värld, av Marion Dampier-Jeans. 2004. Originaltitel: Stemmer fra en anden verden. PP Forlag (numera Jentas).