Fridag

Det kan vara trevligt med lite oväntad ledighet mellan varven. Passade på att i det soliga, blåsiga vädret ta cykeln till Ikea för att köpa ett sängbord, inte för att kunna spilla morgonkaffe på kudden utan för att kunna sitta och teckna närhelst andan faller på. För säkerhets skull köpte jag 2 sängbord (”sängbrickor” noga räknat).

Vid hemkomsten gjorde jag en Joakim von Anka, det vill säga, jag klev in i mitt kassavalv (loggade in på ISK-kontot) och räknade alla mina guldmynt (kollade hur marknaden lattjat med siffrorna), och såg att det gått upp mer än vad som egentligen är rimligt.

Emmett ville påminna mig om att det som går upp snart går ner igen men jag överröstade honom med en klassiker. Inget är som förnekelse.

Bra på börsen

Just nu ser det så ljust ut för mig på börsen att alla de pengar jag förlorade i mars nu är upphämtade med massvis av god råge. Framför allt är det Sinch som hittills har burit upp min framgångssaga. Och även Bravida har varit en trogen pålle. (Men jag är inte tillnärmelsevis så rik – än – att det är någon idé att försöka telefonbedra mig eller dylikt.)

Det är ingen idé att önska att man varit med på tåget när Oasmia gjorde en tjurrusning uppåt och att man då även förstått att hoppa av långt innan den sjönk som en sten igen. Den sortens aktier, sådana med stora minus-P/E-tal, är inget för nervösa typer som jag själv. I mitt fall får det räcka med branscher och företag som jag gissar har en framtid även utan en massa urvattnande nyemissioner.

Tidsaspekten är viktig, både när det gäller det ekonomiska tålamodet och studiet av vettiga företag. Och tyvärr är det väl inte direkt min favoritsysselsättning att ägna lediga stunder åt att studera årsrapporter och kassaflöden. I alla fall inte när man nyss har kånkat hem en trave Tove Jansson-böcker från biblioteket…