Jobb med finfina biverkningar

Tack vare en julfilm som jag fått i uppdrag att dubböversätta så fick jag anledning att bege mig till biblioteket för att skaffa fram referensmaterial. Julfilmen är nämligen baserad på Frank McCourts självbiografiska ”Angela’s Ashes” (”Ängeln på sjunde trappsteget”, övers. Thomas Preis), som jag bara hört talas om men inte läst.

Jag fäste mig redan vid första sidan, och ryckte åt mig även översättningen av denna Pulitzerbelönade bok. Det är en himla tur att julfilmen är så väldigt fin och trevlig i sig själv.  Annars hade det varit extra infernaliskt svårt att slita sig från McCourt, som dessutom är väldigt rolig att lyssna på.

Världens lyckligaste just nu!

Vad kan vara bättre än att få översätta en serie som man verkligen tokgillar, typ The Hollow? Svaret är att få översätta TVÅ serier man verkligen tokgillar, typ The Hollow OCH en ny serie som heter Hilda och bygger på Luke Pearsons böcker om en orädd flicka  på ständig jakt efter äventyr.

Jag är så gla så gla så gla!

Nu ska jag till biblioteket och försöka få tag på några av böckerna. Jag låtsas att jag måste ha dem som referensmaterial och inte alls för att läsa, bläddra i och trivas med (vuxna människan).

Nya serier

Såg nyss att en serie som jag är med och dubböversätter, Vampyrina (eller Vampirina på engelska), har börjat visas på Disney Channel. Serien handlar om en liten vampyrflicka som flyttat från Transylvanien till Pennsylvania med sin familj för att öppna ett pensionat för monstergäster. Omgivna som de nu är av vanliga dödliga människor är livet inte helt okomplicerat för Vampyrina och hennes gelikar, men hon skaffar sig snabbt två människovänner som regelbundet hjälper henne att brista ut i sång om uppståndna problem och diverse andra ting.

En annan serie, som jag hoppas att jag ska få chans att dubböversätta rakt igenom helt själv eftersom den är så extremt speciell och fantasifull, heter The Hollow och kommer så småningom att visas på Netflix. Tre ungdomar vaknar upp i ett rum, utan minne om vilka de är, och hamnar i en rad galna och spännande äventyr medan de försöker förstå vad de råkat ut för och hur de ska kunna ta sig hem igen.

Mer The Hollow-jobb nästa vecka, men just nu måste jag bli klar med en episod av The Magic School Bus, en serie som bejakar barns nyfikenhet och upptäckarglädje. Och bannemej om inte jag själv lär mig intressanta saker under resans gång, ibland innan jag ens hör talas om dem på Kunskapskanalen. Senaste exemplet är episoden som handlar om hur växter och djur kommunicerar med varandra. När jag sedan häromdagen hörde den mycket vältaliga geologen David R Montgomery berätta om växter och den för växternas del helt avgörande kommunikationen med mikroorganismer i jorden, så hade jag redan – via mitt jobb att titta på animerade serier – skaffat mig ganska så stadiga krokar att hänga upp hans information om no-tilling på. Jag säger som Ms. Frizzle: I love my job!

Fangbone

Fangbone är en serie som jag tyckte var kalaskul att dubböversätta. Därför är det ännu kalaskuligare att nu få se den på Netflix med svenska röster som är skojigt spänstiga.

Jag är enormt förtjust i den vildsinta – och artiga – barbaren Fangbone som tillsammans med nutidsgrabben Bill bekämpar en slemmig, småkorkad ärkefiende vid namn Drool, och jag kan inte låta bli att sjunga med i introlåten till varje avsnitt. Jag minns att jag svettades lite för att få ihop rim och rytm, men jäklars vad klämmigt det blev i sångarnas händer (tänder).

Det roar mig också att aktivera de svenska undertexterna, som någon annan än jag har gjort, och som ger andra lösningar än mina eftersom de slipper ta hänsyn till figurernas läpprörelser.

Dessutom, idag fick vi ett toksött vykort från grannens (fast vi låtsas att det är vår) katt som rest till Karlstad för att träffa en kompis.

Filmstjärnebilden på vår boss är tagen av Mats Wersén och tillhör honom.

På det hela taget har det här varit en mycket glad dag.