Julen runt hörnet

Har jobbat så mycket att jag blivit tidsvill. Trodde att det var tredje advent imorgon, men nänä, fjärde är det. Och redan nästa vecka är det julafton.

Det verkar bli en stillsam historia även i år på grund av coronaläget. Är mycket bekymrad för svärmor, men jag hoppas att allt ska lösa sig så att hon inte behöver vara ensam över jul.

Har till och med tänkt en del på en annan person i släkten som länge har legat i min radioskugga men som jag i dessa tider känner mig manad att kontakta för att höra om allt är bra, eller om jag kan hjälpa till med något. Om jag nu lyckas ta mod till mig och öppna den lådan av trubbeltrassel…

Det är i alla fall mycket trivsamt att ha unnat sig en hel lördag ledigt för att teckna, spela violin, sjunga julsånger, baka pepparkakor och bara sitta i gungstolen och lyssna på nya superfavoriten Dick Harrisons böcker via bibliotekets Libby-app. Miljoner tack för detta tips till ljusängeln Emmett!

En dag senare

…hade det tippat över till vinter.

Bilden togs i skymningen i Safjället när allt ännu bara låg runt nollan.

Sedan kom den nya veckan med is, snöfall och hejdlösa nysningar. Tänkte först att det måste vara al och hassel som blivit årstidsvilla, men Emmett föreslog köldallergi. Och rent temperaturmässigt kan det banne mig stämma. Om man lämnar gymmet i tunna kläder som fladdrar i blåsten och kyler ned (totalvägrar att bära löjliga fantomentrikåer) och man sedan direkt ger sig iväg ut på långpromenad i åtta minus så får man väl skylla sig själv, antar jag. Prosit, din toker.

Mellan höst och vinter

Vaknade denna lördag före första advent upp till årets första snö, ett glest täcke över gräs och biltak, i samarbete med blötfärgad asfalt och gråstarrig himmel.

Vet inte riktigt om det fortfarande är höst, eller om vintern har börjat. Men ett som är säkert är att jag igår lekte vuxen och bytte till vinterdäck på bilen.

Och i tisdags var det i alla fall tveklöst fortfarande höst (i Göteborg), för då var det regnigt och färgglatt.

Hobby weekend

It’s wonderful to have had a weekend totally at my own leisure for the first time in ages. No deadlines, duties, chores; only free time to enjoy the sun, the blustering winds (close to storms) and my newly-found interest: illuminated meditation. Gilding my own drawings with gold, silver and bronze imitation leaves could very well turn out to be my ”thing”. Handling (and messing things up with) the crazy thin leaves makes for a person completely oblivious to the surroundings, which is a very liberating experience indeed.

So, here’s my first gilded drawing ever, an imaginary insect. I quite like it.

Ertappad

…i ”Dwelling mode” av Emmett som vet hur slipstenen på en systemkamera ska dras. Var ska fokus- och skärpedjupsskåpet stå? Filmpristagaren vet.

Ovan nämnda humör vände tvärt uppåt i eftermiddags, när grannens katt ringde på och tyckte att det var dags för lite TLC.

Och vem kan neka den mopsiga lilla bossen, den roligaste huskatten söder om nordpolen?

Vid min mila

Så förflöt en söndag. Under ett solparasoll i ösregn. Hade jag hetat Dan Andersson – ”Kolvaktarens visor” kan läsas direkt på Litteraturbankens sida – hade jag eventuellt skrivit en dikt eller två. Nu får det duga med en bild eller två.

Vid min sida i det falnande ljuset fanns Molly, som varken tyckte det var kul med blötan eller tufft att söka skydd under parasollet. Hon är en komplicerad varelse.

Idag

…klev jag upp trots att jag ville fortsätta sova

…åkte jag skidor i 5,7 kilometer men brände bara 302 kalorier

…tittade jag på dokumentären om Gunnel Lindblom på SVT Play

…fick jag ett uppdrag trots coronaläget

…följde jag med Emmett och storhandlade många fler matkassar än någonsin förut (ingen av oss har haft tid förrän idag)

…sa bilen 5 minus men mina tår och fingrar sa 10 minus, minst

…skalade Emmett en apelsin åt mig (den var mycket god)

…spelade jag Pachelbel i harpsichordläge på vårt nya digitalpiano (Yamahas Clavinovaserie)

…blev jag lovad besök av min favoritkatt till helgen

…ritade jag en ny katt, med mera, på min kära ritplatta

…lovade jag att stängsla in en fårhage imorgon

…lärde jag mig att paddan Blomberg, eller Bufo blombergi, med sina ca 25 cm är den troligen största paddan i världen

…lärde jag mig att det fanns en svensk upptäcktsresande som hette Rolf Blomberg och som letade efter Eldorado men som hittade en padda (se ovan)

…hörde jag för första gången ordet ”aktieaktivister”, i betydelsen aktieamatörers bestraffning av aktiehajar (med anledning av de senaste dagarnas stökigheter kring GameStop på Wall Street)

…har jag inte vågat se hur det gått för mina aktieinnehav

…har jag känt fantomstanken av gårdagens hund som hade rullat sig i grävlings-nummer-två innan den varmt välkomnade mig till sitt hemman, en gård med skogstomt och allt som där ingår

…har jag återigen missat att hämta ut låtsasstjärnkikaren som medföljde i nyabonnemanget på Illustrerad Vetenskap

…har jag ännu inte gått och lagt mig trots att jag vill sova

Inledning på avslutning

Så har årets sista dag inletts. Några minuter efter midnatt och inget regn faller. Känns konstigt, efter att ha blivit vattnad nonstop varje gång man varit ute de senaste veckorna. Som tur är har de lovat regn under dagen sedan. Bara så att man känner igen sig. Skönt.

Ska ägna stunden före sänggång åt att träna på att teckna katter (de är notoriskt svåra), öva på ackordbyten på gitarren samt läsa ett kapitel i Bachboken jag fick i julklapp. Därefter borde jag vara redo för ”morgondagens” nyårsfirande. Jag ska fira ut det här sabla året så resolut att mitt skoavtryck i dess bak sent ska blekna.

Mörkerhumör

Kände igen mig i en bekants beskrivning nyligen av sitt allmäntillstånd: trött.

Men just när det känns som tristast och gråast och regnigast hjälper det att plocka fram den kära gamla ritplattan och unna sig att vara barnslig.

Jag gillar färgerna. Jag behöver dem. Framför allt behöver jag min Wacom Intuos Pro. It’s so perty!