Istället för att titta på repriser av Buffy the Vampire Slayer och Brooklyn 99 så har jag börjat titta på hemnet och booli.
Att leta efter ett hus som ska stämma in på ens inre visioner och tillika praktiska behov samt ekonomiska möjligheter är som att stå invid ett hav och se den ena vågen efter den andra slå mot strand, skumma och virvla och locka, bara för att sköljas bort igen innan man haft möjlighet att kasta sig ut och låta sig bäras bort.
Vågor som snabbt sköljs bort är ändå att föredra framför de enstaka som dröjer sig kvar och gräver i ens längtan. Vågor som kommer med gamla stationshus eller handelsbodar och lantluftsdoftande kringbyggnader som omgärdar odlingsmöjligheter. Högt i tak, knarrande golv, rena ytor och plats för massor av kreativitet. Sådana som stämmer in på allt utom på den lilla detaljen att de ligger bortom nödvändigt pendlingsavstånd till arbetsplatsen.
Knasdrömmar, idel knasdrömmar.
Såvida man inte kammar hem storvinsten i spel och dobbel. Sade hon och betraktade sina framskrapade 30 kronor att hämta ut hos ett ombud nära dig.