Lite närmare jul

Jähäpp, så har man slutligen fått upp delar av julpyntet och dessutom bakat saffransbullar. De hade nog blivit ännu godare om jag följt rådet som oväntat gavs i P2:s Spanarna om att låta saffransdosen ligga och dra i konjak först, men ociviliserat nog hade jag ingen konjak hemma. Bullarna slank ned ändå, kan jag berätta helt utan extra kostnad.

Dessförinnan under dagen hade jag mekat med bilen. Egentligen synd att kalla det för det. För att komma åt vevhusventilationssatsen måste jag plocka bort fler och fler saker, och jag börjar tvivla på att jag trots nojig fotodokumentering ska lyckas sätta ihop motorn igen på rätt sätt.

Får dessutom en heeelt oväntad typ av nackont och migrän av att stå framåtlutad över motorhuven med armarna utsträckta framför mig, timme ut och timme in. För så lång tid tar det. Att hitta rätt verktyg, bara det kan ta en halv evighet, särskilt om skruvarna och bultarna sitter löjligt dumt till. Vilket de gör.

Emmett verkar tycka att jag har hybris när jag kommer hem och är arg på mig själv för att jag ännu inte har lyckats komma åt att lyfta ut det sabla grenröret. Han har en poäng, faktiskt. Jag har aldrig riktigt tittat under en bils motorhuv förut, och det är först nu som jag börjar – med betoning på ”börjar” – förstå hur en bilmotor fungerar.

Glad tredje advent. Deck the halls with boughs of holly, falalalala lalalala…

P.S. Så kom och gick även följande dag i bilreparationens tecken, den dag då vi stavar till söndagen den 13 december. Det betyder att det bör ha varit en massa luciafirande idag. Insikten drabbade mig i höjd med klockan 20.30, lagom till hemkomsten från ”verkstaden” där jag stått och hängt hela dagen med huvudet i en Volvomotor. Den stora behållningen av dagens insats är insikten, tack vare svågern, att jag måste ägna måndagen åt att i någon välsorterad butik försöka hitta en ”treåtting” (med kardanknutfunktion) så att jag kommer åt att skruva loss bulten från helvetet längst ned till vänster på grenröret bland slangar och rör och annat eländes elände.

P.P.S Efter lite detektivarbete som skulle fått Sherlock att avundsjukt utropa ”sheer luck” fann jag att ”treåttingen” heter ”universalknut” på återförsäljarespråk. Plus, att den inte nödvändigtvis ingår i en hylsnyckelsats för 2199 kronor, utan kan köpas styckvis för en femtiolapp. Japp.