Ny musik

Det är trixigt att hinna med allt man vill, men jag lyckades i alla fall färdigställa ett musikstycke så här före sänggång (eller om det ska vara sånggång), och fick benäget bistånd av Mr Cohab när det gällde att balansera instrumenten volymmässigt. MuseScore är som många gånger tidigare nämnts ett mycket trevligt hjälpmedel i musikskapandet, men instrumenten i sig låter inte jättebäst. Strunt samma. Nöjd är jag ändå.

Bladverk

Satt och betraktade den frodigt växande oxeln utanför fönstret och undrade vad som pågick mellan skymning och gryning bland rötter och kapillärkrafter, grenar och bladnerver, skatbon och myrfötter.

Funderingarna ledde till ett nytt musikstycke, döpt till ”Foliage” (med alltför många sidor partitur för att jag ska tya att lägga upp dem här.)

När man borde sova

…bootar man om sitt inre system från ord till noter, drar åt sig sitt lilla keyboard, öppnar MuseScore och börjar mata in toner.

Resultatet blev nåt som Emmett associerade med tennsoldater i smått sorgsen kamp för att komma vidare. Jag lånade idén om tennsoldater när jag skulle döpa stycket. Det fick jag.

Fråga

Vad gör man när det står som allra mest nödvändiga punkter på schemat (söka ett jobb med trygg inkomst, vilket i sig själv är ett heltidsjobb; försöka städa bort grannkattens nysframkallande, ögonkliande, storvirvlande, luddiga pälsgåvor i soffor, sängkläder, mattor och lampor; deklarera x 3, fara till Sahara eller kanske bara till Gråbo och vårröja i en stor trädgård, handla, tvätta, laga mat, hinna ut i dagens sista solljus, med mera med mera)?

Svar: Man öppnar MuseScore och gör musik.

 

Nygjord musik

En högst ovetenskaplig studie (läs ”känsla”) ger vid handen att jag ägnar mer och mer tid och energi åt varje nytt musikstycke som jag knåpar ihop.

Åtminstone resulterade den senaste kompositionen i 10 sidor partitur, så många att jag avstår från att lägga upp dem här.

Men själva musikfilen kan i alla fall få vara med. Jag har döpt stycket till ”Vagabond”:

Another day

…another piece of music, fresh out of my KORG midi keyboard and MuseScore.

When putting it all together, it was not my intention to make something that gave off a  serious ”sad movie” vibe. But I’m feeling a bit under the weather at the mo, so I’m guessing that that has something to do with the end result of this lovely evening’s musical experiment.

The fact that I actually ended up liking this piece was the doing of the one and only Mr Cohab, who saved my composition from an offensive counterbase and gave the floor to an oboe instead. Much more pleasant and integrated, listening-wise.

 

Ännu mer hemmagjord musik

Idag blev några saker inställda som gjorde att vi fick chans att göra mer musik, MuseScore, KORGen och jag. Det hela började med att kära Emmett konstaterade att de musikstycken jag hittills gjort går i samma tempo, och att man hör att det är jag. Så då tänkte jag att nu jäklars ska jag göra nåt heeelt annat. Jag tror inte jag lyckades så bra med just den saken.

Men Emmett lyssnade och sa nåt om Nino Rota som inspiration, och det kan han kanske ha rätt i (jag tänkte på en absurd cirkus när jag petade med noterna och de rätt så skrälliga instrumenten), men jag kunde ha påpekat att jag nog mest är inspirerad av Emmett.

Det var för övrigt han som föreslog en fördubbling av melodistämman i ett träblås av nåt slag, för att på så vis slippa drunkna när stråkinstrumentet gör entré.

En bit i taget…

Efter att på dryga milspringrundan ha tampats med övernaturlig motvind – den blåste med full kraft hur vägen än svängde (hus och berg skapade vindtunnlar längs asfalten), och sen ha tampats med en skrivare som envist tjatade om att pappret var slut (när det var den själv som hela tiden tuggade i sig alla ark), och sen ha blivit jävla arg på Poseidon som på elva månader har höjt p-avgiften med nära 30 procent, bara för att de kan – hur stavar man till ”giriga ockrare”? – så hjälper det att avsluta dagen med nåt som skänker lite energi och glitter i tillvaron. I mitt fall denna dag: att leka med MuseScore och KORGen.

Manuell volymsänkning rekommenderas.

 

Födelsedagspresentprodukter

Vem har den mest galet snälla Mr. Cohab i hela vida världen om inte jag: Förra året fick jag en underbart skojig ritplatta, och i år fick jag ett händigt midikeyboard så att jag lättare ska kunna jobba i MuseScore.

Och som choklad på glassen: Jag invigde keyboardet genom att tota ihop ett stycke inspirerat av O Virgo splendens (som jag kämpar för att lära mig sjunga – kyrkotonarter är inga enkla grejer precis), och jag hade mycket roligt under processen men insåg också att det hela spretade en aning. Så jag tog paus genom att titta på ett avsnitt av Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå (som inte alls är som Douglas Adams bok, men det är nog inte meningen heller).

När jag kom åter var det inte alls som i Anna-Lena Löfgrens sång, utan raka motsatsen eftersom Mr. Cohab hade passat på att arrangera stycket och lägga till en orgelbas som lyfte alltihop och gav det den rätta stämningen. Plötsligt föll allt på plats. Vilken pärla du är, Emmett!

Grattis på din födelsedag också, Emmett! OBS: YouTube har defaultvolymen på max, så den behöver sänkas före tryck på play.

 

 

Mystiskare och mystiskare

”En morgon när vi vaknar är hela världen vit…” Och jag struntar i att gå ut och trampa i snön. Hur är det ens möjligt?!

Svaret är att det är MuseScore som drar. Mer än nåt annat just nu. Till och med mer än science fiction-film. Hur konstigt är inte det?!

Det är så skimrande skojigt att på mycket kort tid, jämfört med tiden det tar att skriva en novell eller måla en tavla, kunna trolla fram ett helt musikstycke. Och utan MuseScore, och Emmett som tipsade mig om det, hade det aldrig gått eftersom jag aldrig direkt tränat på att skriva noter.

Trots att mina kunskaper i harmonilära och komposition är begränsade till det som jag sugit i mig parasitvägen från Emmett, och trots att jag vet att de flesta (especially among my peers) sällan gillar detsamma som jag gillar, så är jag mycket stolt över sena gårdagskvällens/nattens komposition. Det var mycket upplivande att se att ett fyrstämmigt stycke med instrumentering inte låg utom mitt räckhåll. Tack vare MuseScore. Och Emmett!

”Har ni verkstatt här, eller?”

…som Emmetts tyska granne sporde honom en gång för länge sen när han var nyinflyttad i sin lägenhet och hade många saker som skulle hamras, spikas och borras upp på väggarna.

Själv har jag bara saker som ska hamras. Ner av pianotangenter.

Kan inte sluta höra melodier som jag vill ge form i MuseScore. Längtan till detta program är våldsamt energigivande, och jag är dessutom ganska stolt över resultaten, trots mina illgrönegröngölingsnybörjarrookiekomponerande kunskaper. Räknat i musikskaparår är jag faktiskt bara en vecka gammal. Då kan man inte begära att det ska låta Bach och Boulanger, Shostakovich och Strozzi, von Bingen och Beethoven om ens alster. Här kommer en Norparevals*.

*En del av mitt monsterprojekt.

Multimediaprojektet

Musikskapandet fortsätter. Jag borde verkligen brödfödejobba i första hand och musicera i andra, men jag vet inte hur jag ska få stopp på mig själv vid klinkandet. Det är ett stort problem…

Inte.

Har så kul att jag får lust att stampa runt en stund i takt till dagens komposition i MuseScore, ett litet stycke som är tänkt att ingå i mitt multimediaprojekt (enligt överenskommelse med Kulturkalasvänner ska det vara klart senast 13 mars) där huvudrollen spelas av monster som ingen nånsin hört talas om men som ändå alla känner till. I’m so clever it hurts. And modest, too.

Stycke för ”violin” och ”violoncell”

Skrattar som en tok över hur infernaliskt, vansinnigt, sinnessjukt, crazy jättekul det är att skapa musik med hjälp av MuseScore. Har i princip inte varit ute på två dagar. Hurra!

Inför senaste kompositionen gav jag mig bara den på att den skulle skrivas i B-moll. Bara för att inte fastna i C-skalans bekvämligheter. Märkte att det omedelbart infann sig en smått svårmodig stämning, och jag tror att det är själva tonarten som inbjuder till det.

I övrigt inser jag att det är dags att plugga harmonilära på allvar, och inte bara emellanåt dryfta ämnet vid matbordet med käraste kalaspuffen Emmett.

Notera: Vet ännu ej hur man bestämmer ljudvolymen vid uppladdning, så manuell nedskruvning fordras…

Tvåstämmigt försök

Jag kan inte slita mig från MuseScore. Känner att jag bara måstemåstemåste dokumentera mitt första tvåstämmiga försök nånsin eftersom jag är tokspralligt förtjust i resultatet.

Än sen om det digitala pianot är lite skramligt och odynamiskt? Det går ju alltid att spela på det analoga sen. Allra häftigast låter det när jag aktiverar mixerns glockenspiel. Då får min lilla Bitty Bye en härligt kuslig stämning. Mer om det i morgon, eller nån annan dag. Snart.

Till dess kanske jag förstått hur man ställer in volymen på den uppladdade musikfilen. Just nu är det nödvändigt att manuellt skruva ner den innan man trycker på Play.

Med taktfasta steg

…tänker jag marschera ner Mr. Cohab till Bergakungens sal inom de närmaste dagarna för att se Blade Runner 2049. (Han fick en biobiljett i födelsedagspresent som han på tio månader ännu inte kvitterat ut, den slarvern.) Och jag krampkramar mina händer i en enträgen bön till de högre makterna om att nya Blade Runner ska vara precis så där bra som jag längtar efter att den ska vara.

Minns hur fascinerad jag var över den första filmen, som jag tror kanske håller än … om jag nu skulle få för mig att se om den. Vilket jag misstänker att jag får. För mig, alltså.

På tal om takt: Just nu notskrivningsövar jag för fulla muggar i MuseScore, och stundtals är det plågsamt svårt att slita sig från tonerna som trillar in på bladet för att istället försöka tjäna ihop till brödfödan, hyran och elen som driver datorn där allting bor. Samt alla andra existensbefrämjande utgifter. Håhåjaja.

 

Semestern snart slut

Det var Kulturnatta igår, så i sällskap av Emmett fick jag chans att göra ett sista kraftkälleinspirerande depåstopp inför årets återstående uppdrag. Mycket bra.

Dessutom har Emmett via sina musikstudier hittat ett suveränt fint och tämligen lätthanterligt notskrivningsprogram, MuseScore, med tillhörande instruktionsfilmer.  Baserat på öppen källkod och gratis, men jag ska donera en lagom summa pengar så fort min nabolandupdragsgivare förstått att det är mer än hög tid för betalningen av den senast skickade fakturan. Wait for it…

Så nu pågår här intensivt musikskapande i helgens sista skälvande timmar, med ett heligt löfte om att jag ska ta mig tid att fortsätta musicera – och ritplattemåla – även sedan måndagen gjort sitt intåg.