Inte bra, PostNord. Inte bra.

När vi väntat överdrivet länge på en försändelse som varken kommit fram till oss eller åkt tillbaka till avsändaren försökte jag komma i kontakt med utdelningskontoret. Bara för att få svar på vilka rutiner de följer när det står korrekt gatuadress på försändelsen samtidigt som avsändaren skrivit fel namn på kuvertet. Tar brevbäraren med sig brevet ut på rundan för att kolla om namnet står på nåt av brevinkasten? (Vi har satt upp en extralapp på namnskylten som ska matcha avsändarens tabbe.) Skickas brevet till adressundersökning? Eller går det direkt tillbaka till avsändaren? Varför har det i så fall på en hel månad ännu inte dykt upp hos just avsändaren?

Först fick jag vänta i drygt 80 minuter på att ens komma fram till PostNords kundservice. Som gav mig ett telefonnummer till nån okänd person på Företagscenter, vilket var det närmaste de kunde komma. Denna person vägrade svara i telefon. Jag blev ombedd att lämna ett meddelande, och sen hände inget mer. Då försökte jag med diverse telefonnummer som hade med jobbsök som brevbärare att göra, i hopp om att de skulle kunna ge mig ett fungerande telefonnummer, men de svarade inte heller. ”Lämna ett meddelande”, ”Lämna ett meddelande”.

Visst, jag kan lämna ett meddelande:

Alltså, inte nog med att brevet inte delas ut, varken till adressaten eller avsändaren; ni som bär ansvaret gör er oåtkomliga för den allmänhet ni har i uppdrag – och betalt för – att serva. Vad ska man säga om det? Ska man köra med poppisuttrycken och säga att det inte är ”okej” och att det är ”helt oacceptabelt”? Nä, för vad hjälper det? Försändelsen, betald och allt, är och förblir borta. Stulen, får man väl säga, av folk med köra-huvet-i-väggen-telefonnummer. På sätt och vis är jag impad. Ni har hittat er grej, och det är ingen som hindrar er från att bara köra på. Det borde vara tummen upp. Men ni får tummen ner. På Colosseumvis.