Transformation

Yesterday was a bleak day indeed. Walking home from a very important, but essentially very silly meeting with a treadmill and listening to everything revolving around itself in eternal circles I suddenly felt week at the knees.

I contemplated giving it all, as in all, the ill-famed finger. Instead a poem began taking shape in my head. And strangely enough, the words slowly turned things around. All of a sudden they gave purpose to the idea of proceeding home with haste, putting put pen to paper and whipping out my keyboard.

And after some tweaking of words and musical notes – and an excellent piece of advice from Emmett concerning the final touch – I’m all transformed.

Yup. This is the new, happy me:

 

Ny musik

Nu har jag lagt upp en ny musikskapelse på SoundCloud, med genväg via Min egen musik. Har kallat den ”Triplets” (trioler).

Emmett tyckte att det hördes att jag hade lyssnat på EST. Det var inte en association som jag medvetet strävade efter där jag satt och knappade in noterna via mitt keyboard, och jag kan säga att det skulle bereda mig stora svårigheter att felfritt och i rätt tempo spela de där udda triolerna på vårt IRL-piano. Detta faktum har en hel del att göra med att jag på grund av lyhördheten i huset drar mig för att öva på pianot så som jag gjorde förr (när vi hade grannar som inte var hemma jämt), men jag hade ändå aldrig kunnat spela lika flyhänt som Esbjörn Svensson. För en sådan bedrift krävs, förutom en grundläggande begåvning, en källare med ett piano i och en lågande kärlek till övandet i sig själv.

Min inre kastrullbankare

Om nån ger mig ett ensligt hus nån dag så ska jag flytta in där och ägna hela dagarna åt att spela taikotrummor.

Detta är inte taikotrummor, men jag gillar det ändå.

Ännu mest hade jag gillat det ifall det gått att förstå sig på vad det är för knas som uppstår mellan mitt midi-keyboard och MuseScores ”drum notation” samt dess instrument. Det är ursvårt att få fram – och behålla – de slagverksljud jag vill ha.

Keep trying. And, I dunno, read the manual, why don’t you? Oh yeah. Good advice. Thanks!

P.S. Emmett tyckte att det låter som ett stort troll som  kommer klunsande med skvalpande mage och tänderna fulla med mat. Och alla som inte flyttar sig ur vägen blir mosade.
I love it!

Jag gillar att göra musik!

Det uppstod en trevlig liten lucka i schemat igår, som gjorde att jag kunde ta fram mitt keyboard och öppna MuseScore.

Två stycken stycken blev det, det ena med hjälpsamma tips från Emmett om fiffigheten i att infoga en flöjt. Han föreslog även bra saker med slagverk, men jag lyckas satan-i-gatan inte få kläm på slagverken i MuseScore. Hipp som happ låter de precis som de själva vill.

Det vill jag inte.

Måste ta en ordentligt titt på det där, när tiden för det infinner sig.

Grains

Primary

WIP

Det hela ska bli en berättelse med bild och musik om en figur som mycket bestämt vill något som andra påstår är helt omöjligt. Vilket bäddar för knasiga äventyr längs vägen.

Klyschigt upplägg, men än så länge har jag väldans roligt. Egentligen finns det inte tid att knåpa med egna saker, men kanske är det extra roligt just därför…?

  1. Se Wayne-Wayne går på stigen fram
    barfota så det blir tåjam
    som dumt folk ska få lukta på
    tills att dom plumsar i en å
    Och öronen han pyntar med
    små pluppar från en älgbak bred
    När han ger upp ett rysligt rap
    får han ett monstermedlemsskap

Så tänker Wayne-Wayne med ett smil
och välter en och annan bil
För han är ruskig han som få
ett monster att skrämt heja på

Ny musik

Det är trixigt att hinna med allt man vill, men jag lyckades i alla fall färdigställa ett musikstycke så här före sänggång (eller om det ska vara sånggång), och fick benäget bistånd av Mr Cohab när det gällde att balansera instrumenten volymmässigt. MuseScore är som många gånger tidigare nämnts ett mycket trevligt hjälpmedel i musikskapandet, men instrumenten i sig låter inte jättebäst. Strunt samma. Nöjd är jag ändå.

Bladverk

Satt och betraktade den frodigt växande oxeln utanför fönstret och undrade vad som pågick mellan skymning och gryning bland rötter och kapillärkrafter, grenar och bladnerver, skatbon och myrfötter.

Funderingarna ledde till ett nytt musikstycke, döpt till ”Foliage” (med alltför många sidor partitur för att jag ska tya att lägga upp dem här.)

När man borde sova

…bootar man om sitt inre system från ord till noter, drar åt sig sitt lilla keyboard, öppnar MuseScore och börjar mata in toner.

Resultatet blev nåt som Emmett associerade med tennsoldater i smått sorgsen kamp för att komma vidare. Jag lånade idén om tennsoldater när jag skulle döpa stycket. Det fick jag.

Fråga

Vad gör man när det står som allra mest nödvändiga punkter på schemat (söka ett jobb med trygg inkomst, vilket i sig själv är ett heltidsjobb; försöka städa bort grannkattens nysframkallande, ögonkliande, storvirvlande, luddiga pälsgåvor i soffor, sängkläder, mattor och lampor; deklarera x 3, fara till Sahara eller kanske bara till Gråbo och vårröja i en stor trädgård, handla, tvätta, laga mat, hinna ut i dagens sista solljus, med mera med mera)?

Svar: Man öppnar MuseScore och gör musik.

 

Nygjord musik

En högst ovetenskaplig studie (läs ”känsla”) ger vid handen att jag ägnar mer och mer tid och energi åt varje nytt musikstycke som jag knåpar ihop.

Åtminstone resulterade den senaste kompositionen i 10 sidor partitur, så många att jag avstår från att lägga upp dem här.

Men själva musikfilen kan i alla fall få vara med. Jag har döpt stycket till ”Vagabond”:

Another day

…another piece of music, fresh out of my KORG midi keyboard and MuseScore.

When putting it all together, it was not my intention to make something that gave off a  serious ”sad movie” vibe. But I’m feeling a bit under the weather at the mo, so I’m guessing that that has something to do with the end result of this lovely evening’s musical experiment.

The fact that I actually ended up liking this piece was the doing of the one and only Mr Cohab, who saved my composition from an offensive counterbase and gave the floor to an oboe instead. Much more pleasant and integrated, listening-wise.

 

Ännu mer hemmagjord musik

Idag blev några saker inställda som gjorde att vi fick chans att göra mer musik, MuseScore, KORGen och jag. Det hela började med att kära Emmett konstaterade att de musikstycken jag hittills gjort går i samma tempo, och att man hör att det är jag. Så då tänkte jag att nu jäklars ska jag göra nåt heeelt annat. Jag tror inte jag lyckades så bra med just den saken.

Men Emmett lyssnade och sa nåt om Nino Rota som inspiration, och det kan han kanske ha rätt i (jag tänkte på en absurd cirkus när jag petade med noterna och de rätt så skrälliga instrumenten), men jag kunde ha påpekat att jag nog mest är inspirerad av Emmett.

Det var för övrigt han som föreslog en fördubbling av melodistämman i ett träblås av nåt slag, för att på så vis slippa drunkna när stråkinstrumentet gör entré.

En bit i taget…

Efter att på dryga milspringrundan ha tampats med övernaturlig motvind – den blåste med full kraft hur vägen än svängde (hus och berg skapade vindtunnlar längs asfalten), och sen ha tampats med en skrivare som envist tjatade om att pappret var slut (när det var den själv som hela tiden tuggade i sig alla ark), och sen ha blivit jävla arg på Poseidon som på elva månader har höjt p-avgiften med nära 30 procent, bara för att de kan – hur stavar man till ”giriga ockrare”? – så hjälper det att avsluta dagen med nåt som skänker lite energi och glitter i tillvaron. I mitt fall denna dag: att leka med MuseScore och KORGen.

Manuell volymsänkning rekommenderas.

 

KORGen till nytta igen

Det var ett tag sen jag hade tid att göra egen musik, men idag blev det äntligen av. En liten 32-taktare med pentatoniska vibbar.

Och som vanligt: manuell sänkning av volymen är helt nödvändig före uppspelning. Annars blåser man ut hjärnan, öronvaxet eller vad det nu är man har valt att gå runt med i sina kraniala gömmor.

 

Soundcloud

Jähäpp. Så har man då äntligen uppdaterat sitt Soundcloudkonto och gett det där liggande enda, och numera ganska gamla, diktspåret lite musikaliskt sällskap i form av tio musikkompositioner. Tänkte nämligen att det kunde vara fiffigt att samla allt som har med egen musik att göra på en sida, och allt som har med bild att göra på en annan.

Frågan är bara var man bäst lägger sina bilder. Tumblr, Instagram eller  nåt annat? Frågade Mr. Cohab, i hopp om att han skulle ha några sociala medier-junkies som arbetskamrater, men det var som väntat noll napp på den fronten. Attans.

I valet mellan ritplatta och keyboard

…var det ovanpågrannens dumdumentoniga basgångar på högsta volym som till slut fick mig att fly till hörlurarna och eget musikskapande.

Jag är rätt så nöjd med min komposition, även om jag ser och hör saker som jag behöver jobba på i mitt fortsatta musikihopknåpande. Frågan är nu bara om jag ska tacka den vansinnigt trevliga människan ovanpå för besväret eller om jag ska fortsätta räkna till 58000 varje gång jag ser honom…

Obs! Volymen är det ständiga sorgebarnet. Den behöver sänkas manuellt före uppspelning. Annars risk för tinnitus.

 

Födelsedagspresentprodukter

Vem har den mest galet snälla Mr. Cohab i hela vida världen om inte jag: Förra året fick jag en underbart skojig ritplatta, och i år fick jag ett händigt midikeyboard så att jag lättare ska kunna jobba i MuseScore.

Och som choklad på glassen: Jag invigde keyboardet genom att tota ihop ett stycke inspirerat av O Virgo splendens (som jag kämpar för att lära mig sjunga – kyrkotonarter är inga enkla grejer precis), och jag hade mycket roligt under processen men insåg också att det hela spretade en aning. Så jag tog paus genom att titta på ett avsnitt av Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå (som inte alls är som Douglas Adams bok, men det är nog inte meningen heller).

När jag kom åter var det inte alls som i Anna-Lena Löfgrens sång, utan raka motsatsen eftersom Mr. Cohab hade passat på att arrangera stycket och lägga till en orgelbas som lyfte alltihop och gav det den rätta stämningen. Plötsligt föll allt på plats. Vilken pärla du är, Emmett!

Grattis på din födelsedag också, Emmett! OBS: YouTube har defaultvolymen på max, så den behöver sänkas före tryck på play.