Varje gång jag lyckats med något som inte ingår i min vanliga vardag men som ändå är något en vuxen människa förväntas klara utan ångest och tandagnissel blir jag väldigt stolt.
Som idag, då jag lyckades med att…
* trots blodtryckshöjande stress kring annat ta mig tid att bemöta surrealistiska sakfel i en så kallad faktagranskning
* få biljettkontrollanten på tågresan till Alingsås förstå att jag blippat mitt kontantkort precis så som det står att man ska göra, och att den felaktiga avläsningen i hennes apparat berodde på andra saker än att jag skulle ha försökt smita från betalningen
* utan alltför kraftigt magont inför kommande månads budget punga ut med nästan 4000 kronor för service och reparationer på bilen
* cirka en kilometer före Gamlestaden hamna i en bilkö på motorleden som sträckte sig långt söderut mot Kållered; efter 40 minuter skakade det i kopplingsfoten men i lika många minuter lyckades jag motstå impulsen att bara kliva ur och gå därifrån, och istället härda ut ända fram till avfarten mot Krokslätt
* lyfta, baxa, rulla sommardäcken ut ur bilen in genom ej uppställbara dubbeldörrar, in i en hiss med en dörr som kämpar emot och försöker ta livet av en, ner i källaren, ut genom samma eländes dörr, in genom en lika motsträvig skyddsrumsdörr, fram genom en lång korridor och in i ett knökfullt förråd
* klara hungern och besvikelsen över att thaimatstället på hörnet bommat igen och istället ägna en och halv timme åt att laga egen middag när jag egentligen borde lägga all min vakna tid på att klara denna veckas deadlines
Och imorgon börjar allt om igen, fast med andra vuxensaker som jag hoppas att jag ska klara lika bra som jag klarade ovanstående. I’m so heppi.